Maj

En lördag kunde jag inte stiga upp ur sängen. Inte av trötthet. Det handlade istället om en slags mental vägspärr. Armarna kunde ingenting. Låren tyngde ned madrassen. Jag blev kvar. Alternativ saknades. Hjärnan orkade inte med något nytt, den orkade inte med över huvud taget, men kunde tänka sig luftigare poesi, och lite senare återläsning av bloggar från nollnolltalets mitt, skrivna av människor som då var äldre än jag, men som nu var avsevärt yngre. Jag mindes varje enskilt inlägg, likt en catchy refräng man visslat. Dåtidens medmänniskor byggde platsbyggda bokhyllor, småbarnsvakade på kaféer, drömde om kvadratmeter och länkade till nya filmrecensioner, samtidigt som dagarna rann vidare till den då jag återläste alltihop i stillhet: som den äldre av oss båda: iakttog bortblåst längtan, både min och deras. Hela lördagen ägnade jag åt detta. Dagen därpå gick jag till köket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.