9 juli

Jag visste inte att jag sökte en brevvän i Toulouse men jag fann en. Hon älskade Sverige, trodde hon, ville flytta hit, för att hitta hem. Frankrike var också hem, men inte riktigt hemma, om jag förstod, och jag trodde att jag gjorde det. Hon skickade röstmeddelanden och jag pusslade ihop dem med foton av henne. Det fanns en intressant diskrepans i det vassa och mjuka. Jag började umgås med henne i vardagen, fotade stan medan jag föll Södermannagatan ner, drack kaffe på Barista, läste Rachel Cusk och gick på bio – såg en fransk film, inget vidare men den var fransk, och hon ville nog inte se den trots allt. Däremot ville hon äga en hund just som jag, men kanske inte nu, och inte jag heller. Det var ett arrangemang olikt tidigare arrangemang men nog var det ett arrangemang. Som två pratsjuka arbetsvilliga ambassadörer höll vi uppsikt över ett hett Toulouse och ett regnigt Stockholm åt varandra. Sommaren 2019.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.