Handsfree

Jag är mannen som ställer kaffemuggen på brickan, för att du, servitrisen, ska förstå att jag vill ha påtår, men jag säger inget, alltså inte till dig, bara till rösten i mina hörlurar, som jag talar ljudligt med, inne på kaféet, om digitalisering, medan jag inväntar att servitrisen serverar mig en kopp kaffe, som jag inte avser betala för, och jag möter inte hennes blick när jag tar emot koppen och fortsätter prata, nu vandrande, med den där rösten, som är viktigare än här och nu, medan servitrisen vankar några steg, och börjar brygga nytt kaffe, men det ser jag aldrig, för jag är inte riktigt här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.