Bergbacken, dag 1

Jag har alltså valt att tillbringa helgen i mitt pojkrum. Det låg ute på Airbnb och jag slog till.
    Varför så självklart? Kanske för att jag förberett mig genom att jag skriva såna här berättelser, om män som köper tillbaka en gammal lägenhet och reser i tiden, kanske för att jag behövt återvända på grund av vägskälet jag hamnat i. Jag vet inte, men jag befinner mig här nu, i 90-talet. Fast där skrivbordet som min laptop vilar på står fanns bara vind. Möss i väggarna. Kartonger. En sårig Abba-affisch uppnålad av 80-talsägarna. Och så sombreron min frånvarande farfar hade köpt med sig från Mexiko, en resa jag inte visste mer om än sombreron. Den låg där, som den perfekta oanvända maskeradutstyrseln.
    Jag hade erövrat detta rum, högst upp denna fyrvåningsvilla. På allvar tagit över det utan att fråga. Arbetsrummets möbler och mappar slungades ut på vinden utan sortering, och min säng baxades upp. För jag visste att mina föräldrar inte skulle orka återställa alltsammans. Rummet blev mitt.
    Här skrev jag mina första tre romaner. Den första har jag redan bloggat om, och hur den kom till på två dygn (mitt livs största kraftansamling). Den andra skrev jag av bara farten. Den tredje tog längre tid och färdigställdes i Sundbyberg, som jag flyttade till med S och där jag tillbringade ett halvår i morgonrock med frysen full av pizzor.
    Men nu Saltsjö-Duvnäs: barndomen och åldrarna 5-20. Jag trodde att rummen skulle kännas små men de är stora som salar. Taket når jag inte ens om jag hoppar. Allt är omgjort, parketten betsad och väggar rivna. Möblerna moderna.
    Hur det känns? Ja, jag anade att du skulle fråga. Svaret är: bisarrt. Jag är i chock, blir i varje sekund bombarderad av minnen. De attackerar från alla håll, eftersom varje kvadratcentimeter bär på en bit av mitt liv. Allt är omgjort men det är samma hus. Det är samma pulkabacke där hunden slet av en mössan. Samma skogsparti där jag la mig och blundade. Samma fönster intill garagedörren som krossades av mina fotbollar. Huset har stått här hela tiden.
    Jag ska sova här med min bror i natt. Vi möttes vid Ektorp centrum, handlade snacks i den gamla Konsum-butiken, köpte förtäring på Pizzastugan och svängde upp ett varv på vår gamla skolgård. Där Fredrik T hotade mig inför min pappa. Där Martin B eldade upp insekter. Där jag fick veta vilka fyra killar i klassen Nina G var kär i. Allt kom tillbaka. Men det var länge sen. För länge sen.
    I morgon avlöses min bror av min syster. Men först ska jag ge mig ut i Nackareservatet, mot den öde skjutbanan jag började vanka till under min ledsamma höst då jag slog upp min stukade fot gång efter annan eftersom jag tänkte att den behövde belastas.
    Jag återkommer till det. Vi ska spela spel.

5 reaktioner till “Bergbacken, dag 1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.